Tjenis alla glada.

Förlåt, jag tänkte inte vara borta så länge, men så blir det när man får jobb och lägger all koncentration på det.

En hel del har hänt sedan sist. Fått fast anställning på ett litet företag i Södertälje som tillverkar lastbilar. Jobbar där som Laborant i ett sandlabaratorium. Inte det mest glamorösa jobbet kanske, men jag trivs.

Efter att ha jobbat via Randstad (ett bemanningsbolag) mellan 2012 & 2015 så fick jag anställning på Scania och egen lägenhet på det så jag slapp bo hos syster och svåger (inget illa ment Stina & Thomas)   .

Har även sedan drygt 5 månader en ny kärlek i mitt liv också. Livet står på topp just nu och jag fortsätter klättra.

Tänkte det vore skönt att få skriva av sig igen och blogga lite om vardagen nu när jag fått diagnosen ADHD också. Hur hanterar jag detta, vad händer med mig vid vissa tillfällen mm mm. Lite vardag för en kille som låter DAMP när han snubblar och rasar i backen.

Lite länkar till olika ADHD sidor kommer att dyka upp så småningom också + en del andra länkar till sådant som intresserar mig.

Ha en skön kväll alla härliga så ses vi snart igen.

Är lite trött just nu. Har inte sovit ordentligt på tre nätter så jag inte vet hur min framtid ser ut. Har sedan jag blev uppsagd från Adecco sökt ca:40 jobb, inklusive dom jag lämnade cv till på rekryteringsmässan. 1 har skrivit mail och en har ringt, men jag har inget körkort så jag är inte intressant. Arbetsförmedlingen har jag ringt och mailat ett antal gånger men får inget svar. Finns ingen handlingsplan på mig och min handledare verkar inte bry sig.

Jag undrar jag om det finns någon framtid för mig som alkoholist. Då klassas jag som sjuk och får en annan hjälp än den jag får idag.

Är för skuldsatt för att starta något eget, för frisk för sjukpension (även deltid) och har för få år på arbetsmarknaden för att få jobba med det jag nyligen har utbildat mig till.

Att man har grönt certifikat inom CNC-fräsning och truck-kort på truckar över 10 ton spelar ingen roll längre då man MÅSTE!!! ha körkort för att kunna leva över huvud taget.

Detta är vad jag tror händer dom som inte har det stöd och pushande som jag har.

Har man inget körkort får man inget jobb.

Har man inget jobb får man inga pengar.

Har man inga pengar kan man inte äta eller bo.

Har man inget att äta eller någonstan att bo så blir man deprimerad.

Har man deprision så orkar man inte så mycket.

Har man ingen ork så söker man inte heller jobb och faller ur rullorna och blir kallad Socialfall fast man inte ens får någon hjälp där ifrån.

Har man ingen hjälp så börjar man sanolikt att skölja ner förtreten med alkohol.

Jag skall vara tacksam för dom vänner jag har runt omkring mig. Utan dom så hade jag nog varit en av ovanstående.

Jag må klaga men känner att det är alla människors rätt till det, bara det inte går till överdrift och skrivs så att man inte kan undkomma att läsa det, typ inlägg på FB. Den som läser detta och blir upprörd och arg har gjort sin egna tolkning och får väl reagera därefter. Men kom ihåg, detta är min blogg och jag skriver vad jag känner och tycker (inom mina egna gränser).

Ha det skönt där ute i sommaren och ta till vara på varge minut som går, för dom tillhör snart det förflutna och det förflutna innehåller minnen.

Vad skall jag säga.

Att efter ca 2½ månad med meningslöst dravel från min före detta arbetsgivare, Adecco, och med hot om att gå till tidningen om hur dom behandlar sina konsulter (anställda). Så har jag äntligen kommit i mål.

Då min handläggare på A-kassan ringt och tjatat på Adecco så förstod dom att mitt kylskåp gapade tomt och att även jag måste betala hyra och el.

Förstår inte att man kan behandla folk på detta sätt. Man sätter inte en utbildad gruvarbetare att utföra ett kontorsjobb som kräver högskolebetyg inom kontor och handel, vilket jag tror att man har gjort här.

Jag säger bara det att säger Arbetsförmedlingen att jag skall jobba på ett rekryteringsbolag så sätter jag mig på tvären direkt. När helvetet har frysit till is, Gud skaffat en egen Facebook-sida och Jimmy Åkesson har blivit statsminister, DÅ så skall jag inte heller jobba som konsult, då emigrerar jag till yttre Mongoliet och mjölkar getter.

Nu mår jag bara bra och har fått ny energi att söka mer jobb. Sen skall jag planera för framtiden. Prio nr 1 när jag får jobb är ett KÖRKORT.

Nu skall jag ta en kvällsmacka me viltsvinskorv och en kopp te. Vänta in min kära och dotra min som kommer hem någongång sent.

Ha en härlig fortsatt fredagsmyskväll och helg så finns vi senare.

Det rör sig hos A-kassan, fast väldigt långsamt. Dom har (tror jag) lyckats med bedriften att lyssna på slutändan av tråden, dvs mig. Nu hoppas jag bara att dom löser detta snabbt.

Samtidigt vill jag be om ursäkt och en stor eloge till dessa stakars människor som sitter hela dagarna och svara i telefon på A-kassan, F-kassan mm. Det är trotts allt dom som får ta all skit man vräker ur sig över dom. Trotts allt så är dom som marionetter under dom som har bestämt att så här skall det skötas.

Jag är fortafarande lite låg i sinnet men får väl bita ihop och ta tjuren i hornen, söka lite fler jobb och hoppas på det bästa.

Nej nu skall jag packa lite ombyteskläder åt dottern och bege mig till stallet i Surahammar. Sedan möta upp särbon för lunch.

Ha en solig dag på er alla.

Vad har Alfakassan för funktion egentligen. Dom hjälper inte, dom själper. Blev arbetslös i februari, anmälde mig från första dagen till Arbetsförmedlingen samt Alfakassan. Från min fd arbetsgivare fick jag höra att det var absolut uteslutet att jag skulle få mitt arbetsgivarintyg förrän min slutlön kom, den 25 mars. När det kom så skickades det in. Det kom sedemera tillbaka, fel ifyllt från arbetsgivare. Tog kontakt, fick ett nytt, skickade in detta och fick tillbaka även det. "Kopia på föregående" stod det. Tog åter kontakt med A-givare som skulle ta kontakt med A-kassan enligt A-kassans önskan. Detta gjordes, men vilken överraskning, A-kassan kunde inte lämna ut några uppgifter om mig om inte A-givaren hade en fullmakt på mig.

Snacka om ett vinnande koncept för ett flipperspel som aldrig tar slut, bollen är i ständig rörelse och vägen ut är spärrad.

Sitter i skrivandets stund och väntar på att A-kassan skall ringa upp. Hoppas av hela mitt hjärta att det löser sig annars tar det hus i h.....e det kan jag lova.

Ha en underbart solig dag allihopa.

Jaha ja, då var denna dagen slut. Inget jobberbjudande ännu men jag ger mig inte. Jag ser mig lite som en skadeskjuten and i en parkdam. Hur jag än anstränger mig för att hinna fram till dom där brödsmulorna som liger längst bort i dammen så når jag ändå inte ända fram innan dom är borta. Det är samma sak med en arbetslös man i 40-års åldern som försöker skaffa jobb. Hur man än skyndar sig och anstränger sig så är det ändå dom yngre eller dom med längre arbetslivserfarenhet som hinner före.

Jag undrar vad som krävs av mig som har utbildat mig till CNC-operatör, har grönt certifikat i CNC-fräs samt truckkort.

Jag vet av erfarenhet att har man varit arbetslös i tre år, nyutbildat sig inom ett nytt område, bor i en liten bruksort med lite sämre kommunikation samt körkortslös, så står man utanför systemet. Det känns som jag tillhör en minoritet. Jag med många andra existerar men syns inte. Hur skall jag klara mig den dagen då jag är utförsäkrad.

Det går inte att bo som mig i en mindre ort och vara arbetslös utan man måste vara beredd att låta livet bli dyrare genom att flytta till en större ort med allt vad det innebär. Framför allt dyrare boende.

Men som sagt var. Hur bitter och sur jag än må låta så har jag inte gett upp hoppet om ett nytt jobb. Det må vara som städare eller gräva/rensa rabbater åt kommunen eller vad som helst, bara jag slipper sitta hemma.

Tack för (igår) så hörs/ses vi (idag).